.

.

This is a creative blog!


Jewelrydesign, Illustrations, Webbdesign and inspiration. and some other stuff.

My name is Sandra and I'm a self-employed jewelery designer and artist. I'm also a student, studying towards a degree in Information Architecture specialization Web Content Manager and Designer. Currently living in Stockholm/Sweden.




onsdag 25 augusti 2010

Vissa slipper undan

I vilken utsträckning är det meningen att man ska förstå andras problem?
När går man från att förstå andra, till att kränka sig själv?
Hur mkt ska man låta passera?

Ska inte alla människor ta lika mkt ansvar för att hålla världen ren från skit?
Varför är det så att vissa slipper undan detta och får lov att lägga över sitt egna ansvar på andra som får bära dubbelt upp?

Finns det en gräns för när det längre inte är okej och var går isf denna?
Så länge man ger ngt till människor så mörkas allt det man också tar. Varför är det så?
Finns det en viss % som man måste ge för att sedan bli tilldelad en motsvarande % som man får ta?
Hur skulle världen se ut om alla tog vara på den tilldelade % av skit man är tillåten att spy ut?

Jag kanske skulle lägga mig på marken o skrika, slå runt omkring mig och kasta sten på folk. Och vänta på att ngn kommer och lyfter upp mig o säger att ”Det är okej, jag förstår dig”.

Man kan inte kasta ett litet barn i diket, för det vet inte bättre. Men meningen är väl att det ska lära sig vad som är snällt och vad som inte är snällt. Inte att man ska fortsätta vara ett barn och skrika, bråka o kasta sten. Det är meningen att det ska växa upp och utvecklas. Inte invecklas.
Inte särbehandlar man barn, men varför särbehandlar man vuxna?

Förlåt, men det här gör mig bara så jävla förbannad.
Folk har sina problem, det kan jag förstå. Men ngn jäkla gång är det ju faktiskt dags att ta tag i dem!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar