.

.

This is a creative blog!


Jewelrydesign, Illustrations, Webbdesign and inspiration. and some other stuff.

My name is Sandra and I'm a self-employed jewelery designer and artist. I'm also a student, studying towards a degree in Information Architecture specialization Web Content Manager and Designer. Currently living in Stockholm/Sweden.




onsdag 18 augusti 2010

Lögnare: Att skona sitt eget skinn

Kan det gå så långt att man ljuger så mkt att hela ens allt plötsligt blir endast en produkt av alla lögner.
Kan det
gå så långt att man ljugit så mkt för andra att det går på automatik.
Kan det gå så lång
t att man ljugit så mkt att man tillslut börjar ljuga för sig själv.
Att man glö
mmer bort vem man är och i sina egna ögon ist börjar bli lögnerna.

Varför börjar man ljuga.
dålig karaktär? dåligt sjä
lvkänsla? dåligt självförtroende? lågt egenvärde? rädsla? ren ondska?
Är det detta som får en a
tt dra en lögn för att skona sitt eget skinn.
Kastar man bort sig
själv lika mkt som man kastar bort andra?
Vem mår värst. den som
ljuger, eller den som får höra på det?

Kan man finna plats nog i hjärtat att ens bry sig över hur en lögnare mår, när de inte bryr sig över hur andra mår?

Jag kan iaf säga s
åhär mkt; de borde gå runt med en varningslampa på huvudet. Och må ägg i brevlådan och återkommande gonorré drabba dem.




(finns inget o göra på jobbet. i so bored i die soon..)


1 kommentar:

  1. Hej Sandra.

    Ett fantastiskt smart inlägg. Känns som du verkligen funderat på detta under en period.

    Här kommer mina teorier om dina djupt psykologiska frågor.

    /Fab.

    ----------------------------------





    "Kan det gå så långt att man
    ljuger så mkt att hela ens allt plötsligt blir endast en produkt av alla lögner."

    Svar: Ja, men då har det gått nästintill omöjligt långt -- men går, det gör det.

    Kan det gå så långt att man ljugit så mkt för andra att det går på automatik.

    Svar: Det är jag fullständigt övertygad om. Jag är själv ett levande bevis på detta. Varje dag som går blir denna lögnbubbla bara större och större, när den spricker -- ja, då brakar helvetet lös.

    Kan det gå så långt att man ljugit så mkt att man tillslut börjar ljuga för sig själv.

    Svar: Jo det tror jag, jag har inga egna erfarenheter utav det dock känns det långsökt och när det inträffar har man väl blivit klassad med symtomet mytomani?

    Att man glömmer bort vem man är och i sina egna ögon ist börjar bli lögnerna.

    Svar: Ojojoj, absolut. Minns du inte mig för 1 år sedan, klädde mig som värsta rockstjärnan och trodde jag var Gud på vissa punkter. Detta är nog det första steget då man börjar ljuga lite för mycket i vardagen.


    Varför börjar man ljuga.
    dålig karaktär? dåligt självkänsla? dåligt självförtroende? lågt egenvärde? rädsla? ren ondska?

    Svar:Fruktansvärt svår fråga, och du svarar på den i ditt egna välgenomtänkta inlägg. Dålig självkänsla tror jag dock är en gemensam nämnare i samtliga fall.

    Är det detta som får en att dra en lögn för att skona sitt eget skinn.
    Kastar man bort sig själv lika mkt som man kastar bort andra?
    Vem mår värst. den som ljuger, eller den som får höra på det?

    Svar: Det är behöver inte alls vara någon utav dessa anledningar, när man lägger upp det så tycker jag att man martyriserar personen som ljuger. Jag menar, det är han som gör felet. Vad det beror på, ska inte spela någon roll till den han/hon sårar.

    Vem som mår värst? Samma sak här, personen som kommit till detta stadie, att han ljuger så pass mycket, mår inte alls dåligt av att fortsätta ljuga. Bubblan torde vid detta laget vara på tok för stor för att ens försöka rubba. Förnekelse för lögnerna påbörjas här -- du blir sakta men säkert en mytoman då du stenhårt väljer att inte tänka på lögnerna -- utan bara spela med.

    Samt. Personen du ljuger för, mår ju ej dåligt utav det (i många fall) tills det att bubblan spricker.

    Kan man finna plats nog i hjärtat att ens bry sig över hur en lögnare mår, när de inte bryr sig över hur andra mår?

    Svar: Jag hoppas verkligen människor har tillräckligt med positiv energi i sig för att göra just detta. För en lögnare, talar utav egna erfarenheter, behöver absolut inte vilja såra sina nära o kära med dessa lögner. De kan t.om älska en del människor, men fortsätter likförbannat att ljuga för dessa. Som sagt, när man når detta stadium borde man således besitta någon form utav psykisk störning alt. fullblodad mytoman.

    Det borde alltså ses som vilken sjukdom/skada som helst.

    Dock ska ovanstående faktum inte alls göra lögnaren till ett offer i sammanhanget. Personen vet innan det gått för långt att han ljuger, och har medvetet valt att inte berätta dessa lögner.


    Hoppas mina åsikter kan ha hjälpt dig på något sätt.

    Kram.

    SvaraRadera