.

.

This is a creative blog!


Jewelrydesign, Illustrations, Webbdesign and inspiration. and some other stuff.

My name is Sandra and I'm a self-employed jewelery designer and artist. I'm also a student, studying towards a degree in Information Architecture specialization Web Content Manager and Designer. Currently living in Stockholm/Sweden.




söndag 22 augusti 2010

Jag fick aldrig lära mig..

Vad hade hänt om man faktiskt hade kunnat se in i framtiden?
Hade livet blivit fruktansvärt tråkigt, eller hade det varit en ren pina att ta sig ur sängen på morgonen?
Kanske borde man ist landa ngnstans inte så långt bort och säga; Tack gud för intuition!
Men varför är den så svår att lyssna på?

Vi skulle aldrig få för oss att ignorera ngt huvudet eller hjärtat säger, men magkänslan.. magkänslan får ofta det sista ordet, om ngt alls.
Jag fick aldrig lära mig när jag växte upp att det ens fanns ngt som hett
e intuition. Så kanske tar det nga år innan man kan fastslå att den faktiskt funkar lika bra som den överanalytiska hjärnan och det orationella hjärtat. Faktiskt bättre t.o.m.

Krocken mellan dem 3 har orsakat mkt förvirring på senaste tiden. Jag undrar hur det hade blivit om jag direkt hade gjort och sagt vad jag kände var rätt. Om jag direkt hade satt ner foten. Ist för att tassa runt det som en katt runt het gröt. Nu får jag ist tassa iväg med svansen mellan benen..

Ska man eg. dra täcket över huvudet dag ut o dag in, över ngt som man alltid har känt på sig?
Borde man inte varit förberedd?

Hoppet är det sista som dör.. och om det är en ngt som kommer från hjärnan, hjärtat eller intuitionen vet jag ej. Men jag vet att det kan vara en förbannad jäkla pina ibland.
Jag önskar att man kunde sluta hoppas.. och bara veta.

Men kan man argumentera för ngt bara för att man "känner det på sig"?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar